Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Ickevåld’ Category

Här kommer en rapport från några av Kristna Fredsrörelsens medlemmar som just nu är i Moldavien på ett fredsläger.

 

Hur långt har ni kommit?

Det har snart gått en vecka och första halvan av vårt projekt är klart. Det känns både roligt och tråkigt att det har gått så fort. Dagarna tillbringar vi på Beginning of Life’s (BoL) center mitt i den Moldaviska huvudstaden Chisinau, där vi har gemensamma workshops som vi planerar och håller i själva. Vi har haft massa intressanta diskussioner som fördjupar vår förståelse inför varandras kulturer. På förmiddagen sker olika interaktiva övningar, dessa har involverat bland annat positivt ledarskap, civilkurage, diskussioner kring ickevåld, främlingsfientlighet, rasism och tolerans. På eftermiddagarna sker planering av workshops i så kallade basgrupper, olika typer av filmvisning, exempelvis ”Imam and the Pastor”, som också har lett till nya tankar bland deltagarna.

Den moldaviska gruppen har även haft rundvisningar av staden och av sin historia som berör oss på många olika sätt. Vi har även skapat grupper som vi kallar LAJW, där vi träffas på slutet av dagen för att knyta ihop säcken och reflektera tillsammans över det vi upplever. LAJW står för Learning, Afterthought, Joys and Worries. Den internationella förståelsen har genom utbytet breddats och bidragit till en större förståelse och respekt för varandra. Vi börjar lite smått längta och se fram emot att vi har lyckats få till ett besök till ambassaden nästa vecka, det ska bli superspännande!

Hur har det gått?

Vi tycker att det har rullat på väldigt bra, vi har fått ett flyt där deltagarna har varit väldigt aktiva och tagit mycket ansvar. Vi känner även att det finns en bra stämning, att gruppen är sammansvetsad och att det blir bättre för varje dag som går ju mer vi får inblick i varandras tankar och liv. Klart det är mycket stress emellanåt med förberedelser, ekonomi och annan planering men vi har tagit oss igenom det bra. Vi har även lyft upp och vågat diskutera ”heta potatisar” och lyckats göra det på ett väldigt ödmjukt och respektfullt sätt inför varandras olikheter i olika frågor.

Berätta om någon speciell händelse!

Det sker speciella händelser hela tiden, som alla ger oss mycket fina minnen och nya idéer. Men en av alla dessa episoder var under lördagseftermiddagen då vi bröt upp från workshopen tidigare för att åka på utflykt till ett fantastiskt kloster. Vi fick uppleva härliga miljöer, ett bröllop och njuta av de vackra vidderna av Moldaviens landsbygd. Alla tyckte det var väldigt roligt att komma iväg ett par timmar och få ta del av olika delar av Chisinau och inte bara själva stadskärnan. Detta är även något som vi tror stärker banden till varandra ytterligare, att få möjlighet att göra roliga små äventyr och inte bara ha olika workshops och diskussioner. Det behövs mångfald och balans mellan olika aktiviteter och det har vi fått.

 

Annonser

Read Full Post »

Förväntan inför fredsläger

Just nu är ett gäng medlemmar från Kristna Fredsrörelsen i Moldavien för att vara med på ett fredsläger, som de själva tagit initiativ till och planerat tillsammans med organisationen Beginning of Life. Så här skriver Madicken Hagström, som är en av deltagarna, om deras förväntningar inför lägret:

”Nu sitter vi alla här, shit helt plötsligt är vi faktiskt här. Vi är tio svenska deltagare som kommer från hela landet, och med bakgrund från olika delar av Kristna Fredsrörelsen. Sedan i november har stipendiegruppen jobbat på hårt, det har varit mycket glöd och glädje men också en hel del svett och tuffa tider.

Under dessa två veckor kommer Kristna Fredsrörelsen tillsammans med den moldaviska organisationen Beginning of Life att anordna ett fredsläger för ungdomar från båda länderna.

Vi ser jättemycket fram emot resan, en helt ny miljö väntar oss! Nu ska vi alltså spendera två veckor i Moldaviens huvudstad Chisinau. Vi hoppas på innehållsrika veckor med fördjupade kunskaper och nya perspektiv att ta med hem. Det ska bli spännande att träffa människor som kan ha en annorlunda syn på, eller ett annat förhållningssätt till samhälle och religion.

Veckorna kommer att innehålla workshops om ickevåld, antirasism och fred, varvat med lära känna-övningar och annat skoj, som vi själva tillsammans med de moldaviska deltagarna planerar och genomför. Förhoppningsvis kommer vi kunna uppdatera regelbundet under lägrets gång, så fler får ta del av vår resa!

Vi vill skicka med varma tack till våra sponsorer utan dessa skulle vi inte ha kommit långt i projektet. TACK, vi är otroligt tacksamma för att ni gav oss möjligheten att förverkliga vår idé!

EU-ung och aktivStiftelsen Konung Gustav V:s 90-årsfondStiftelsen Folke Bernadottes MinnesfondLunds Missionssällskap och Palmefonden

Fredsläger i Moldavien

Du kan följa vad som händer på lägret här på bloggen samt på Facebook och Twitter.

/Maria Gilljam, kommunikatör

 

 

 

Read Full Post »

Under den senaste tiden har de största demonstrationerna på mer än 20 år genomförts i Brasilien. Förra måndagen gick en kvarts miljon människor ut på gatorna för att protestera mot höjda kollektivtrafikpriser, mot korruption och mot de stora dyra investeringarna i sportarenor inför fotbolls-VM 2014 och OS 2016. ”Vi vill ha FIFA-standard på skolorna” stod det på plakat under demonstrationerna.

Demonstrationerna började i ganska liten skala men växte snabbt när polisen använde våld för att skingra de som deltog. Kristna Fredsrörelsen har sedan länge i olika sammanhang samarbetat med organisationen Sou da Paz som verkar i Brasiliens största stad Sao Paulo. Sou da Paz arbetar mot våld i samhället och för reformer av bland annat polisväsendet. De kommenterar polisvåldet i en artikel för den spanskspråkiga versionen av BBC. Att polisen får en militärlik utbildning bidrar till deras oförmåga att hantera protesterna konstruktivt, menar organisationen.

– Vi upplever ännu inte att polisen verkar inom de demokratiska ramarna, säger Luciana Guimarañes, direktor på Sou da Paz. Hon säger också att Brasilien fortfarande är märkt av arvet efter militärregimen som styrde landet fram till 1985. Då var polisens roll att försvarade statens intressen mot folkets.

Att demonstrationer växer snabbt efter att polisen använt övervåld är något vi sett även i Turkiet. Men Brasiliens president Dilma Rousseff har svarat på protesterna på ett helt annat sätt än sin turkiska kollega. Rousseff har sagt att det är bra att folk demonstrerar för bättre skolor, sjukhus och kollektivtrafik till ett rättvist pris. Enligt Brasiliens president är demonstrationerna ett bevis på demokratins kraft och på ”folkets rätt att påverka regeringens politik”. Hon hyllar demonstranterna för att utöva ett aktivt medborgarskap och lovar lyssna.

Det som händer i Brasilien visar också att sport och politik hänger intimt samman. Huruvida de stora sportevenemangen och den politiska aktivism som omgärdar dem kommer att bidra till ett bättre samhälle eller till mer korruption och våld i Brasilien återstår att se. Andra organisationer som Kristna Fredsrörelsen samarbetat med i Rio de Janeiro har länge kämpat för att göra VM till en stor manifestation för nedrustning och kamp mot det väpnade våldet. Vi räknar med att återkomma till detta här på bloggen.

Jon Bergeå

Projekthandläggare mänsklig säkerhet och nedrustning

Kristna Fredsrörelsen

Read Full Post »

Hanna Eklund är ickevåldstränare, aktiv i Kristna Fredsrörelsens lokalgrupp i Göteborg och för tillfället placerad som obeväpnad följeslagare på Västbanken i Palestina med uppdrag att dämpa våldet och förhindra brott mot folkrätten. Här skriver hon om sina erfarenheter från Palestina:

Soldater kontrollerar en bondes last på ockuperat område på Västbanken i Palestina.

Soldater kontrollerar en bondes last på ockuperat område på Västbanken i Palestina.

Det bruna steniga landskapet har blivit grönt av regnet. Jag står på en kulle och blickar ut över fält, olivträd, citronlundar och några gråa stenhus. Längs den branta snirkliga grusvägen ser jag en man på traktor sakta ta sig neråt mot fälten. På avstånd ser jag hur han närmar sig avspärrningen, grinden han måste passera för att ta sig vidare. Uppifrån där jag står vet jag redan hans öde innan han själv vet det. Grinden är låst, det finns inte en soldat i sikte. Mannen når grinden, väntar en stund, men börjar sedan den långsamma mödosamma vägen tillbaka igen.

Jag bor och jobbar i en by på Västbanken som heter Jayyous. Här begränsas människornas rättighet till fri rörlighet dagligen på grund av muren som Israel byggt. Muren är här i Jayyous byggd flera kilometer bortanför Gröna linjen inne i Palestina.[1] För Jayyousborna, som framför allt livnär sig på sina odlingar, betyder detta att mer än 70 procent av deras mark hamnar på andra sidan muren,[2] i den så kallade ”sömzonen”[3]. För att kunna arbeta på dessa odlingar, i Palestina, måste de söka särskilda tillstånd från Israel och passa grindarnas sparsamma öppettider.[4] Det är svårt att få tillstånd och öppettiderna är inte helt tillförlitliga.[5] Jag arbetar med att kontrollera dessa öppettider, hjälpa människor att söka tillstånd om de blivit nekade och observera vad som sker vid grindarna när de israeliska soldaterna är på plats. Häromdagen lät soldaterna arbetarna stå och vänta fast det var helt tomt och en soldat tog upp sitt vapen i luften och lossade varbygeln mitt framför en lugn förbipasserande arbetare.[6]

Gränsen mellan Israel och Palestina, Gröna linjen, är ca 320 km lång. Muren som Israel bygger är mer än 700 km lång.[7] Varje land har rätt att bygga en sådan mur på sin mark. Problemet här är att mer än 85 procent av muren är byggd i Palestina, varför den är olaglig enligt internationell rätt.[8]

Ekumeniska Följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI) skickar följeslagare till Palestina och Israel för att dämpa våld och att främja respekten för folkrätten.

Ekumeniska Följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI) skickar följeslagare till Palestina och Israel för att dämpa våld och att främja respekten för folkrätten. Kristna Fredsrörelsen står bakom projektet och det arbete som EAPPI:s följeslagare utför liknar fredsobservatörernas arbete i Mexiko, Guatemala och Colombia.

Jayyous är en liten by med ungefär 3500 invånare, beläget ca 5 mil norr om Jerusalem.[9] Här har Ekumeniska följeslagarprogrammet (EAPPI) haft en placering sedan 2002.[10] När vi promenerar runt i byn känner alla igen våra västar med EAPPI-loggan och barnen hejar glatt. Efter drygt en vecka i denna by kan jag säga att jag känner mig mer än välkommen. Vi har blivit inbjudna på middagar och te, och många har visat uppskattning över att vi är här. Förutom att vi ser och rapporterar vad som sker, är det många som upplever att det sker färre övergrepp med internationell närvaro. Tänk bara genom att bo här med dessa människor gör jag en skillnad.

Läs mer om följeslagarprogrammet här: http://gammal.skr.org/seappi

Vill du lära dig mer om ickevåld och konflikten i Palestina? Läs mer här: https://kristnafreds.wordpress.com/2013/04/26/vill-du-aka-till-palestina-och-israel-lara-dig-mer-om-ickevald-traffa-manniskor/

Hanna Eklund, följeslagare i Jayyous, Västbanken, Palestina.

Källor:

[1] United Nations OCHA/UNRWA, Jayyus Fact Sheet: www.ochaopt.org/documents/Jayyus_July_2008.pdf

[2] Läs om The Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel (EAPPI): www.eappi.org eller www.skr.org/foljeslagare

[3] United Nations OCHA/UNRWA, Jayyus Fact Sheet: www.ochaopt.org/documents/Jayyus_July_2008.pdf . UN Special Focus Barrier Facts & Figures: www.ochaopt.org/documents/ocha_opt_barrier_update_july_2011_english.pdf

[5] ”Västbankens gräns mot Israel kallas för den Gröna linjen och betecknar stilleståndslinjen efter kriget 1949. Gränsen som är fastställd i avtalen om vapenvila är därför den de-facto internationellt erkända gränsen”. www.diakonia.se/sa/node.asp?node=1202. United Nations OCHA/UNRWA Jayyus Fact Sheet: www.ochaopt.org/documents/Jayyus_July_2008.pdf

[6] B’tselem, Effect on Palestinian Lands resulting from the Barrier’s Route around Zufin: www.btselem.org/download/200512_under_the_guise_of_security_eng.pdf

[7] Diakonia, Facts & Figures: www.diakonia.se/sa/node.asp?node=969

[8] Diakonia, Movement restrictions: www.diakonia.se/sa/node.asp?node=856

[9] United Nations OCHA/UNRWA, Jayyus Fact Sheet: www.ochaopt.org/documents/Jayyus_July_2008.pdf

[10] Checkpoint watch Falamya Gate, Jayyous, 20130427

Read Full Post »

421042_4986092900836_1636556262_nJag har under det senaste året gått på folkhögskolan i Härnösand och studerat fred, ickevåld och ledarskap. Just nu gör jag praktik på Kristna Fredsrörelsen, en praktik som görs i samband med mina studier på skolan.

Under den första halvan av höstterminen ägnades mycket tid åt den kommande resan till Israel och Palestina. Vi skulle åka dit för att studera konflikten och de ickevåldsrörelser som finns där. Förberedelserna till resan var väldigt intensiva. Jag, tillsammans med tre andra, satt med i den gruppen som skulle bestämma och kontakta de organisationer vi ville besöka under de två första veckorna.

I början kändes det ganska överväldigande, vi visste inte riktigt var vi skulle börja. Vem ville vi träffa? Vem skulle ha tid? Hur skulle vi lyckas få allt att gå ihop? Det tog ett tag men efter att vi lyckats boka in en tid med barnrättsorganisationen DCI – Defence for Children International, Palestine section, så lossnade det mesta. Vi fick svar från de flesta och de ville jättegärna träffa oss. Efter lite pusslande i schemat så lyckades vi få det att gå ihop.

Det var inte bara vår grupp som planerade inför resan, det fanns en grupp som skulle ta kontakt och hålla ickevåldsworkshop på två universitet. En annan grupp hade hand om resturangbesöken+alla nöjen vi skulle göra och en sista grupp skulle hålla kontakten med Tent of Nations, en palestinsk farm vi skulle bo och jobba på i en vecka.

Andra förberedelser inför resan va318590_4986039219494_1729034719_nr bland annat att läsa på sig om konflikten, vart skulle vi egentligen åka? Hur såg det ut där? Hur ser det ut historiskt och hur ser det ut idag?

Det är bra att läsa innan, man förbereder sig väl, men någonstans tror jag att hur mycket fakta man än lär sig innan så går det inte riktigt att förstå det man upplever och ser när man väl är på plats. Den bisarra kontrasten mellan shoppinggatan “Mamilla” i Jerusalem där de finaste butikerna finns och den godaste chailatten till att stå i en checkpoint klockan 5 på morgonen och bara gå och gå men det tar ändå förbannat lång tid att ta sig igenom. Mer om resan kan ni läsa om i tidigare blogginlägg.

Kursen är dock inte bara en resa till Palestina och Israel. Vi har verkligen djupdykt i ämnet ickevåld. Detta innebär att vi har studerat tidigare ickevåldsrörelsen, exempelvis medborgarrättsrörelsen i USA. Vi har också läst och Gandhianskt ickevåld, ickevåld och genus, läst på om svensk vapenproduktion och export. Träffat Annika Spalde, som är en svensk ickevåldsaktivist. I slutet av året kommer vi även att ingå i Kristna Fredsörelsens tränarnätverk.

Det har varit ett år som har varit som en berg-och-dalbanda, i bland är tempot väldigt intensivt, ibland mycket lugnare. Trots allt händer det mycket, vi har haft diskussioner som sträcker sig från djurrätt till feminism till civil olydnad. Det är mycket tankar som har formats det här året, och det är tack vare att jag har gått den här kursen.

Anna Kristiansson är praktikant på Kristna Fredsörelsens kansli och student på kursen Fred, ickevåld och ledarskap på Härnösands folkhögskola. 

Read Full Post »

Jag har funnits bland demonstranterna och bevakat protesterna i Egypten sedan sommaren 2011. Förra veckan upptäckte jag en ny typ av människor bland demonstranter. Inte överväldigande unga, inte skäggiga manliga islamister och inte bara medelklass utan helt vanliga egyptier som slåss med polisen och tänder eld på byggnader. Det är möjligt att många av dessa människor aldrig har brytt sig om att rösta. Att de nu deltar i protesterna belyser det här landets politiska återvändsgränd – och samtidigt hur viktigt det är verkligen att ta tag i de socioekonomiska orättvisorna som Egypten lidit av i decennier.

Hamdi Hassan på Tahrirtorget den 25 januari 2013

Hamdi Hassan på Tahrirtorget den 25 januari 2013

Usel utbildning, arbetslöshet, fattigdom och att majoriteten av befolkningen berövats sina medborgerliga rättigheter har skapat en uppdämd förbittring, först mot Mubaraks regim och nu mot brödraskapsregeringen. Vreden sjuder inte bara bland de unga som protesterade mot Mubarak, och nu den nya regeringen, utan också bland dessa nya demonstranter. Eftersom de politiska reformerna står still och förtroendet för regeringens förmåga att ge grundläggande välfärdstjänster eller social rättvisa är mycket lågt lär protesterna fortsätta och rent av öka.

Varje vecka exploderar våldet, och det som hände i Suez-området har inget att göra med det politiska spelet mellan islamisterna och deras motståndare i Kairo. Det är snarare en svår vardag som föder dessa protester. Sex gånger på två år har egyptierna gått till valurnorna utan att den förändring de velat ha förverkligats. Därför kommer oroligheterna att fortsätta tära på det sköra egyptiska samhället tills det kommer en regering som klarar av att på riktigt ta tag i de ekonomiska och sociala problemen och genomföra de säkerhetsreformer som behövs. Många människor känner att två år har gått förlorade i kaos och oroligheter – först under militärens styre och nu under islamisternas. Många araber, inte bara egyptier, upplever att den arabiska våren har fött många politiker som har långt större ambitioner än kapacitet och kompetens.

Efter två års oupphörliga revolter går egyptier inte med på utegångsförbud. De går ut på gatan för att se hur ett utegångsförbud ser ut och hänger på. Ett skämt som slogs upp stort i en av Kairos större tidningar nyligen var att ett av de största problemen med utegångsförbudet var att det var så mycket folk på gatorna. Faktum är att president Morsi, enligt officiella rapporter, ändrat sig om att införa undantagstillstånd i Suez-regionen när han insåg att ingen skulle respektera det.

I staden Port Said har soldaterna tillåtit 2000 demonstranter att bryta utegångsförbudet – och i hela regionen var affärer och kaféer öppna efter midnatt utan att armén ingripit. I staden Ismailia arrangerades fotbollsmatcher framför myndighetsbyggnaderna för att trotsa utegångsförbudet – med regeringssoldater som publik. I medierna rapporterades att fotbollslaget ”Revolution” ständigt slog laget ”Shater” (Shater heter den inflytelserikaste mannen i muslimska brödraskapet).

Blandningen mellan vrede och humoristiskt motstånd har kännetecknat den arabiska våren – men att blanda elände med humor har alltid varit ett sätt att överleva för det egyptiska folket. Också när man inte revolterar har humorn varit ett skydd mot apati och splittring.

Även om det finns positiva saker i det som händer i Egypten nu (som att fler människor känner sig djärva nog att protestera) är det tydligt att det inte går att fortsätta på samma sätt. Radikala rörelser och politiskt mod behöver institutionaliseras.

Jag överdriver inte när jag säger att den egyptiska ungdomen kämpar för frihet i hela regionen. Om det blir dåligt i Egypten blir det ännu värre överallt. Vi delar samma öde som folket i Tunisien, Libyen, Syrien, Palestina, Jordanien, Irak och den arabiska gulfen – och jag är säker på att folket där följer händelserna i Egypten med stor oro.

Hamdi Hasan arbetar för demokratiorganisationen Idea i Kairo

Fakta:

  • Efter flera veckors våldsamma protester utfärdade regeringen (dominerad av muslimska brödraskapet) ett utegångsförbud.
  • Port Said och Ismailia ligger i Suezregionen.
  • Under 2011 och 2012 har Kristna Fredsrörelsen tillsammans med Egyptiska samarbetspartners arrangerat utbyten kring demokratisering och ickevåld.
  • Under 2013 planerar Kristna Fredsrörelsen att utföra en studie i Egypten om ickevåld i ljuset av den Egyptiska revolutionen och som ett verktyg att överbrygga religiösa motsättningar. Studien kommer att bidra med ökad förståelse för hur ickevåld används i Egypten och de utmaningar som den Egyptiska ickevåldsrörelsen står inför kopplat till de religiösa och ideologiska motsättningar som finns i landet. Målsättningen med studien är också att ge konkreta rekommendationer för hur ickevåldsrörelsen i Egypten kan stärkas framöver.

Read Full Post »

Under de senaste veckorna har situationen i Egypten varit ordentligt turbulent. I stormens centrum finns ett dekret utfärdat av President Morsi den 22 november. Dekretet fastslår att ingen egyptisk myndighet har rätt att ifrågasätta presidentens beslut, inte heller Egyptens högsta domstol eller författningsdomstolen som har ansvar för att avgöra om olika myndigheters beslut följer grundlagen. Detta är ett mycket radikalt tilltag av president Morsi under den politiska process som förhoppningsvis ska leda till ökad demokrati i Egypten. En grundläggande regel i alla demokratiska system är att domstolarna ska ha möjlighet att säga ifrån om den lagstiftande makten tar beslut som strider mot t.ex. ett lands grundlag. Domarkåren skall för att detta ska ske kunna agera självständigt och även ett lands härskare skall vara underställd lagen.

President Morsis dekret åsidosätter nu helt och hållet domstolarnas möjlighet att granska makten och på sätt och vis kan man säga att det resulterar i att presidenten nu placerar sig själv ovanför och utanför lagen.  Givetvis har domstolarnas och domarkårens protester mot dekretet varit mycket kraftiga likväl som protesterna från den egyptiska oppositionen. Flera av Egyptens domare, även de som sitter i de högsta domstolarna, har under den gångna veckan gått ut i strejk som en protest mot dekretet.  Egyptens domarkår har också meddelat att de som protest kommer att bojkotta övervakandet av den folkomröstning om liggande grundlagsförslag som ska ske den 15 december. Enligt den temporära grundlag som styr Egyptens övergång till demokrati efter Mubaraks fall i januari 2011, ska en sådan folkomröstning övervakas av Egyptens domare. Om domarna vägrar att övervaka folkomröstningen finns det därför en risk att folkomröstningens resultat ogiltigförklaras. Att reda ut de olika turerna i denna, än så länge, politiska konflikt är inte helt lätt. Inte heller går det i nuläget att förutspå vilka konsekvenser det som sker kommer att ha för den fortsätta demokratiseringen i Egypten. För att börja förstå vad som händer är det tre saker som är viktiga att komma ihåg.

Det första är att Egypten sedan Mubarak avsattes fortfarande inte har någon fastlagd grundlag. De parlamentsval och presidentval som hållits i år har hållits utan någon grundlag på plats. Istället finns en rad temporära lagar och dekret som anger hur Egyptens övergång till demokrati ska ske. Dessa temporära lagar har dels utfärdats av det militära övergångsråd som hade makten i Egypten efter Mubaraks fall, och dels av president Morsi efter det att han valdes och installerats som Egyptens president. Enligt de temporära lagar som nu gäller så ska nyval utlysas i Egypten så fort en demokratiskt fastlagd grundlag har kommit tillstånd.

Det andra som är viktigt att komma ihåg är att utöver den politiska konflikt som idag finns mellan olika islamistiska och liberala grupperingar i Egypten så finns en annan underliggande konflikt. Denna rör i vilken mån individer som sitter kvar på sina poster sedan Mubarak regimen ska ses som tillförlitliga ämbetsutövare eller inte. Många domare, och särskilt de som sitter i högsta domstolen och författningsdomstol satt på sina positioner även under Mubarakregimens tid. Detta gör att många egyptier anser att de tillhör den gamla regimen och att det är därför är svårt att lita på att de verkligen vill att Egypten ska demokratiseras.

Deltagare under KrF:s ickevåldsutbyte i Egypten juni 2012 gör en maktens pelare övning

Deltagare under KrF:s ickevåldsutbyte i Egypten juni 2012 gör en maktens pelare övning – under övningen pekades domstolarna ut som en maktpelare i det Egyptiska samhället.

Dessa två faktorer är alltså en del av förklaringen till den politiska strid som under de senaste veckorna blossat upp mellan Egyptens domarkår och President Morsi. Men denna strid är egentligen inte så ny som den kan verka. För att helt förstå vad som händer nu måste man backa så långt som till juni tidigare i år. Enligt ett domslut från Egyptens författningsdomstol i juni 2012 måste det Egyptiska parlamentets, då relativt nyvalda, nedre kammare upplösas helt och hållet. Enligt författningsdomstolen hade politiska partier i parlamentsvalet tillåtits att tävla om den tredjedel av kammarens platser som var reserverade för kandidater med individuella valkampanjer. Kammaren dominerades efter valet av kandidater från det Muslimska Brödraskapets politiska gren ” Frihets – och Rättvisepartiet”, samma parti som President Morsi tilhör. Då Morsi väl installerades som president beslöt han tvärtemot författningsdomstolens beslut att återinstallera den nedre kammaren. Morsi bestämde att de valda kammarmedlemmarna skulle återta sina uppgifter, inklusive uppgiften att stifta lagar, i parlamentet till dess att ett nytt parlamentsval kan genomföras.

Senare i juni fick denna återinstallerade lägre kammare tillsammans med parlamentets övre kammare uppdraget att välja och tillsätta en grundlagskommittee. Grundlagskommitteen bestod då av 100 personer med uppgift att ta fram ett nytt grundlagsförslag. Grundlagskommitteens arbete har sedan dess präglats av politiska stridigheter. De kommitteemedlemmar som har representerat Egyptens olika minoritetsgrupper, såsom den koptiska kyrkan och nubierna, har en efter en hoppat av kommitteens arbete. Enligt flera mediakällor har avhoppen skett som ett resultat av mer eller mindre direkta påtryckningar. Grundlagskommitteens legitimitet har också ifrågasatts från flera håll då den ju tillsattes av ett parlament vars nedre kammare förklarats ogiltigt av Egyptens författningsdomstol.

I söndags, den 2 december, skulle författningsdomstolen ha kommit med ett utlåtande om huruvida grundlagskommitteen tillsattes på rätt sätt. Det Morsis dekret från förrförra veckan gjorde och fortsätter att göra är alltså att det helt tar bort författningsdomstolens möjlighet att ogiltigförklara grundlagskommitteens tillsättning och arbete. Enligt Morsi och Muslimska Brödraskapet var dekretet nödvändigt för att garantera att domstolens beslut inte skulle riskera att omintetgöra det arbete som grundlagskommitteen redan lagt ner.  De menar att det viktigaste för Egypten just nu är att man så snabbt som möjligt får en demokratiskt fastlagd grundlag som möjliggör presidentära och parlamentära nyval.  Enligt Morsi och det Muslimska Brödraskapet skulle ett beslut från domstolen som ogiltigförklarar grundlagskommitteens arbete utgöra ett allt för stort hot mot den fortsatta stabiliteten i Egyptens demokratiseringsprocess.

Egyptiska deltagare under KrF:s ickevåldsutbyte berättar om sina tankar under pågående presidentval, juni 2012

Egyptiska deltagare under KrF:s ickevåldsutbyte berättar om sina tankar under pågående presidentval, juni 2012

För att ytterligare försäkra sig om att det liggande grundlagsförslagets legitimitet inte skulle hotas av ett eventuellt domslut skyndade det Muslimska Brödraskapet och President Morsi under förra veckan även på beslutsprocessen inom själva grundlagskommitteen. De temporära regler som gäller tills dess att en ny grundlag finns på plats fastslår nämligen att när grundlagskommitteen har kommit med ett färdigt grundlagsförslag så ska Egyptens medborgare genom folkomröstning få bestämma om förslaget ska antas eller inte. Enligt vissa juridiska experter i Egypten kan inte en grundlag som antagits genom folkomröstning i efterhand i ogiltigförklaras av någon Egyptisk domstol. Under slutet av förra veckan snabbprocessades därför det förslag som låg till beslut i grundlagskommitteen. I ett 16 timmar långt, och delvis ganska kaosartat, möte, som enligt flertalet medier bojkottades av grundlagskommitteens koptiska och liberala representanter, röstade grundlagsförslagets 230 paragrafer igenom en efter en. Tidigt i fredagsmorse kunde man således utlysa den 15 december som dag för folkomröstning om den Egyptiska grundlagen.

Givet att det Muslimska Brödraskapet och salafisterna har dominerat utgången i tidigare val är det mycket troligt att det grundlagsförslag som nu ligger, och som i stor utsträckning präglas av dessa grupper, också kommer att antas i en kommande folkomröstning. Om den blir av vill säga. I dagsläget pågår kraftiga protester och stora demonstrationer från oppositionen som vill att omröstningen skall ställas in. Domarkåren fortsätter också att hota med en total bojkott av folkomröstningens övervakande. Självfallet demonstrerar även Morsis anhängare för att visa sitt stöd för honom och hans dekret. Något som under det senaste dygnet lett till våldsamma sammandrabbningar mellan de två sidorna utanför själva presidentpalatset. Än så länge är det omöjligt att säga var detta slutar för Egyptens räkning. Det som är tydligt är dock att Egyptens demokratiseringsprocess just nu befinner sig i ett mycket kritiskt och känsligt skede där vikten av fortsatt ickevåldsliga protester från båda sidor kommer att ha en avgörande betydelse.

Läs mer om Kristna Fredsrörelsens arbete i Egypten här: http://www.krf.se/islam-gebril-manniskorattsforsvarare

Kristina Patring, ickevåldsutbildare som sitter i KrF :s styrelse och övervakar Egypten å KrF:s vägnar.

Read Full Post »

Older Posts »