Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Mänsklig säkerhet’ Category

Almedalen är en politisk festival med många skilda världar. Beroende på vilka av de över 2000 olika arrangemangen en väljer att fylla sin vecka med kan upplevelserna bli mycket olika. Du kan välja att fokusera på mediefrågor, jämställdhet, ett politiskt parti, osv. gånger 1000… Men en sak som är gemensamt är yran över att träffa lika och olik-sinnade för spännande samtal och idésmide.

Som många andra har jag blandat ganska friskt av olika världar men ändå rört mig mest runt ”Säkerhetspolitiskt sommartorg” där Kristna Fredsrörelsen ihop med andra fredsorganisationer och politiska myndigheter (mer info på www.sommartorg.se) koncentrerat sina aktiviteter. KrF har synts med seminarier som täcker allt från hur våra svenska AP-fonder bidrar till miljöförstörelse och kränkningar av mänskliga rättigheter runt om i världen till hur våra fredsobservatörer i Latinamerika och EAPPI:s verksamhet i Israel/Palestina bidrar till att dämpa våldsutbrott i svåra konfliktområden.

Ett av de mest välbesökta seminarierna handlade om religionens roll i konflikter och bestod av den mest varierade panelen jag såg under hela veckan! Inte bara gubbar och inte bara vita utan såväl forskare som troende, såväl aktivist som politiker och med tanke på det fokus som riktats mot Egypten under veckan så var det här jag hittade den enda egyptiska rösten i vår kontakt Mohamed Elmeadowy.

Vi begraver svensk vapenexport i Almedalen 2013

Vi begraver svensk vapenexport i Almedalen 2013

Andra frågor som lyftes var fredsprocessen i Colombia där vår partner juristen Patricia Tobón Yagarí vittnade om vikten av svensk diplomati och bistånd; civila samhällets skuggberedning till försvarsberedningen och veckans höjdpunkt:  begravningen av svensk vapenexport. I ett 70-personer långt begravningståg marscherade KrF, Amnesty, IKFF, Svenska Freds, Svenska Kyrkan och Svenska Kyrkans Unga högtidligt klädda i svart genom hela Visby och alla de parallella världar som Almedalsveckan utgör. Vid stranden precis nedanför almarna la vi ned en krans och firade slutet på en verksamhet som begravt så många, som vår generalsekreterare Sofia Walan uttryckte det.

Tyvärr visade sig vapenexporten ha återuppstått redan nästa dag när jag besökte ett seminarium om utvecklingen av stridsflyget JAS och ett annat om den så kallade försvarsmaterielsindustrin (=vapenindustrin) på forumet ”Försvarspolitisk Arena” (mer info på www.forsvarspolitiskarena.se). Då lärde jag mig bland annat att känslan av att flyga JAS kan jämföras med att köra go-kart och att tillverkaren av Hägglunds stridsfordon tycker att han bidrar till att göra världen till en tryggare plats.

Det är ibland svårt att förstå att vi lever i samma värld, försvarsmaterielspolitikerna och –producenterna och jag. Men det känns bra att vara med i en rörelse som bidrar till att stödja människorättskämpar och sätta press på våra politiker. Och vi är uppenbarligen inte ensamma – tack alla skärpta, kloka och kreativa människor som varit med och spridit kunskap och hopp i Almedalen!

/Matilda Pearson, ickevåldstränare

Annonser

Read Full Post »

Under den senaste tiden har de största demonstrationerna på mer än 20 år genomförts i Brasilien. Förra måndagen gick en kvarts miljon människor ut på gatorna för att protestera mot höjda kollektivtrafikpriser, mot korruption och mot de stora dyra investeringarna i sportarenor inför fotbolls-VM 2014 och OS 2016. ”Vi vill ha FIFA-standard på skolorna” stod det på plakat under demonstrationerna.

Demonstrationerna började i ganska liten skala men växte snabbt när polisen använde våld för att skingra de som deltog. Kristna Fredsrörelsen har sedan länge i olika sammanhang samarbetat med organisationen Sou da Paz som verkar i Brasiliens största stad Sao Paulo. Sou da Paz arbetar mot våld i samhället och för reformer av bland annat polisväsendet. De kommenterar polisvåldet i en artikel för den spanskspråkiga versionen av BBC. Att polisen får en militärlik utbildning bidrar till deras oförmåga att hantera protesterna konstruktivt, menar organisationen.

– Vi upplever ännu inte att polisen verkar inom de demokratiska ramarna, säger Luciana Guimarañes, direktor på Sou da Paz. Hon säger också att Brasilien fortfarande är märkt av arvet efter militärregimen som styrde landet fram till 1985. Då var polisens roll att försvarade statens intressen mot folkets.

Att demonstrationer växer snabbt efter att polisen använt övervåld är något vi sett även i Turkiet. Men Brasiliens president Dilma Rousseff har svarat på protesterna på ett helt annat sätt än sin turkiska kollega. Rousseff har sagt att det är bra att folk demonstrerar för bättre skolor, sjukhus och kollektivtrafik till ett rättvist pris. Enligt Brasiliens president är demonstrationerna ett bevis på demokratins kraft och på ”folkets rätt att påverka regeringens politik”. Hon hyllar demonstranterna för att utöva ett aktivt medborgarskap och lovar lyssna.

Det som händer i Brasilien visar också att sport och politik hänger intimt samman. Huruvida de stora sportevenemangen och den politiska aktivism som omgärdar dem kommer att bidra till ett bättre samhälle eller till mer korruption och våld i Brasilien återstår att se. Andra organisationer som Kristna Fredsrörelsen samarbetat med i Rio de Janeiro har länge kämpat för att göra VM till en stor manifestation för nedrustning och kamp mot det väpnade våldet. Vi räknar med att återkomma till detta här på bloggen.

Jon Bergeå

Projekthandläggare mänsklig säkerhet och nedrustning

Kristna Fredsrörelsen

Read Full Post »

Riksdagens försvarsberedning släppte den 31 maj sin säkerhetspolitiska rapport. Analysen är tydlig: ett militärt angrepp mot Sverige är fortsatt osannolikt under överskådlig tid. Trots detta har den efterföljande diskussionen i princip uteslutande handlat om Rysslands upprustning och Sveriges militära förmåga.

Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) har satt samman en skuggberedning där Kristna Fredsrörelsen och flera andra organisationer bidrar med analys av hot och problem som i högsta grad rör människors och samhällens säkerhet men som inte har militära lösningar. Texterna diskuterar också hur vi kan förebygga våld, konflikter och katastrofer genom långsiktigt säkra lösningar.

Läs hela pressmeddelandet från IKFF här: http://www.ikff.se/wordpress/wp-content/uploads/2013/06/Pressmeddelande-Det-l%C3%B6ser-sig-s%C3%A4kert-Skuggberedning.pdf

Rapporten ”Det löser sig säkert – Civila samhällets skuggberedning till försvarsberedningen” finns här: http://www.ikff.se/wordpress/wp-content/uploads/2013/06/Det-l%C3%B6ser-sig-s%C3%A4kert-Civila-samh%C3%A4llets-skuggberedning-till-F%C3%B6rsvarsberedningen.pdf

Read Full Post »

Utan att tillfråga medborgarna har Sverige under ett antal år fördjupat samarbetet med Nato. I Försvarsberedningens rapport rekommenderar försvarspolitikerna att Sveriges samarbete med denna militära allians ytterligare bör fördjupas. Anmärkningsvärt nog finner inte kommittén det nödvändigt att ge medborgarna möjlighet att ta ställning i frågan.

Klimatförändringarna i fokus

I fredags lämnade Försvarsberedningen sin rapport Vägval i en globaliserad värld med bedömning av den säkerhetspolitiska utvecklingen i omvärlden och dess konsekvenser för svensk försvars- och säkerhetspolitik. Beredningens rapport ska ligga till grund för 2015 års långsiktiga försvarsbeslut och är således ett mycket viktigt analys- och inriktningsdokument för svensk säkerhetspolitik. I den gedigna omvärldsanalysen är beredningen tydlig med att klimatförändringarna, livsmedels- och vattensäkerhet, urbanisering och ofrivillig migration är stora säkerhetspolitiska frågor framöver och att Sverige behöver bidra med omfattande insatser till dessa områden. Detta är något som Kristna Fredsrörelsen och våra samarbetspartners i syd ser är en mycket angelägen inriktning för svensk säkerhetspolitik, och säkerhetsfrågor där Sverige har mycket att bidra med.

Två strategiska säkerhetspolitiska frågor utelämnas

Vi är däremot kritiska till avsnitten om militär krishantering och analys av hotbild mot Sverige och dess närområde. Delvis bottnar problemen i dessa avsnitt med det begränsade mandat som beredningen fick av regeringen. I Försvarsdepartementets anvisningar till Försvarsberedningen gavs ett tydligt uppdrag att bidra till den offentliga debatten om försvars- och säkerhetspolitik. Trots det fick inte Försvarsberedningen mandat att analysera två mycket strategiska säkerhetspolitiska frågor; dels beslut att beställa uppgraderade Jas Gripen, vilken har föregått beredningen, och dels att beredningen inte, trots kritik från C, FP och KD, har fått mandat att analysera frågan om ett svenskt Nato-medlemskap.

Utan att tillfråga medborgarna har Sverige under ett antal år fördjupat samarbetet med Nato. Samarbetet består både av omfattande deltagande i militära operationer under Natos ledning, så som insatserna i Libyen, Afghanistan och Kosovo, deltagande i det euroatlantiska partnerskapsrådet och dess kommittéer, och det praktiska samarbetsformatet Partnerskap for Fred inkluderande bl.a. militära övningar och gemensam planering.

Vaga formuleringar om innebörd i fördjupat Natosamarbete

Försvarsberedningen slår fast att samarbetet med Nato blir allt viktigare, både för EU och för Sverige, men att samarbetets förutsättningar har förändrats med Afghanistaninsatsens avveckling, USA:s minskade försvarsanslag och utvecklingen av det Euroatlantiska partnerskapet. Konsekvensen av denna förändrade kontext ser Försvarsberedningen som:

Med en dialog som inte kan luta sig mot ett deltagande med trupp i en pågående insats kombinerad med ett större europeiskt fokus på förmågeutveckling och interoperabilitet, måste partnerländer som Sverige och Finland hitta nya former för inflytande i Nato. Detta förutsätter ett proaktivt förhållningssätt till de möjligheter som uppstår.

Ett proaktivt förhållningssätt. Tydligare än så blir inte Försvarsberedningen gällande Sveriges fortsatta fördjupade partnersamarbete med Nato. Från ett ickevåldsligt perspektiv ser Kristna Fredsrörelsen det som mycket problematiskt att samarbete med militära allianser och menar att ett nära Natosamarbete är kontraproduktivt eftersom det riskerar att förstärka hotbilder mot Sverige snarare än att öka vår säkerhet.

Framför allt ser vi att Försvarsberedningens förslag kring utvecklandet av Natosamarbetet visar på ett demokratiunderskott i försvarspolitiken. I Finland utreddes verkningarna av ett eventuellt Nato-medlemskap redan 2007. Vi kan inte vänta tills Sverige i praktiken redan agerar som en medlem i Nato innan medborgarna tillfrågas om samarbetet. Tillsätt en utredning om effekterna av svensk Natopolitik och ge därefter svenska folket en möjlighet att själva ta ställning i frågan!

Sanna Svensson,

Informationshandläggare Mänsklig säkerhet och nedrustning

Kristna Fredsrörelsen

Read Full Post »

Hanna Eklund är ickevåldstränare, aktiv i Kristna Fredsrörelsens lokalgrupp i Göteborg och för tillfället placerad som obeväpnad följeslagare på Västbanken i Palestina med uppdrag att dämpa våldet och förhindra brott mot folkrätten. Här skriver hon om sina erfarenheter från Palestina:

Soldater kontrollerar en bondes last på ockuperat område på Västbanken i Palestina.

Soldater kontrollerar en bondes last på ockuperat område på Västbanken i Palestina.

Det bruna steniga landskapet har blivit grönt av regnet. Jag står på en kulle och blickar ut över fält, olivträd, citronlundar och några gråa stenhus. Längs den branta snirkliga grusvägen ser jag en man på traktor sakta ta sig neråt mot fälten. På avstånd ser jag hur han närmar sig avspärrningen, grinden han måste passera för att ta sig vidare. Uppifrån där jag står vet jag redan hans öde innan han själv vet det. Grinden är låst, det finns inte en soldat i sikte. Mannen når grinden, väntar en stund, men börjar sedan den långsamma mödosamma vägen tillbaka igen.

Jag bor och jobbar i en by på Västbanken som heter Jayyous. Här begränsas människornas rättighet till fri rörlighet dagligen på grund av muren som Israel byggt. Muren är här i Jayyous byggd flera kilometer bortanför Gröna linjen inne i Palestina.[1] För Jayyousborna, som framför allt livnär sig på sina odlingar, betyder detta att mer än 70 procent av deras mark hamnar på andra sidan muren,[2] i den så kallade ”sömzonen”[3]. För att kunna arbeta på dessa odlingar, i Palestina, måste de söka särskilda tillstånd från Israel och passa grindarnas sparsamma öppettider.[4] Det är svårt att få tillstånd och öppettiderna är inte helt tillförlitliga.[5] Jag arbetar med att kontrollera dessa öppettider, hjälpa människor att söka tillstånd om de blivit nekade och observera vad som sker vid grindarna när de israeliska soldaterna är på plats. Häromdagen lät soldaterna arbetarna stå och vänta fast det var helt tomt och en soldat tog upp sitt vapen i luften och lossade varbygeln mitt framför en lugn förbipasserande arbetare.[6]

Gränsen mellan Israel och Palestina, Gröna linjen, är ca 320 km lång. Muren som Israel bygger är mer än 700 km lång.[7] Varje land har rätt att bygga en sådan mur på sin mark. Problemet här är att mer än 85 procent av muren är byggd i Palestina, varför den är olaglig enligt internationell rätt.[8]

Ekumeniska Följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI) skickar följeslagare till Palestina och Israel för att dämpa våld och att främja respekten för folkrätten.

Ekumeniska Följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI) skickar följeslagare till Palestina och Israel för att dämpa våld och att främja respekten för folkrätten. Kristna Fredsrörelsen står bakom projektet och det arbete som EAPPI:s följeslagare utför liknar fredsobservatörernas arbete i Mexiko, Guatemala och Colombia.

Jayyous är en liten by med ungefär 3500 invånare, beläget ca 5 mil norr om Jerusalem.[9] Här har Ekumeniska följeslagarprogrammet (EAPPI) haft en placering sedan 2002.[10] När vi promenerar runt i byn känner alla igen våra västar med EAPPI-loggan och barnen hejar glatt. Efter drygt en vecka i denna by kan jag säga att jag känner mig mer än välkommen. Vi har blivit inbjudna på middagar och te, och många har visat uppskattning över att vi är här. Förutom att vi ser och rapporterar vad som sker, är det många som upplever att det sker färre övergrepp med internationell närvaro. Tänk bara genom att bo här med dessa människor gör jag en skillnad.

Läs mer om följeslagarprogrammet här: http://gammal.skr.org/seappi

Vill du lära dig mer om ickevåld och konflikten i Palestina? Läs mer här: https://kristnafreds.wordpress.com/2013/04/26/vill-du-aka-till-palestina-och-israel-lara-dig-mer-om-ickevald-traffa-manniskor/

Hanna Eklund, följeslagare i Jayyous, Västbanken, Palestina.

Källor:

[1] United Nations OCHA/UNRWA, Jayyus Fact Sheet: www.ochaopt.org/documents/Jayyus_July_2008.pdf

[2] Läs om The Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel (EAPPI): www.eappi.org eller www.skr.org/foljeslagare

[3] United Nations OCHA/UNRWA, Jayyus Fact Sheet: www.ochaopt.org/documents/Jayyus_July_2008.pdf . UN Special Focus Barrier Facts & Figures: www.ochaopt.org/documents/ocha_opt_barrier_update_july_2011_english.pdf

[5] ”Västbankens gräns mot Israel kallas för den Gröna linjen och betecknar stilleståndslinjen efter kriget 1949. Gränsen som är fastställd i avtalen om vapenvila är därför den de-facto internationellt erkända gränsen”. www.diakonia.se/sa/node.asp?node=1202. United Nations OCHA/UNRWA Jayyus Fact Sheet: www.ochaopt.org/documents/Jayyus_July_2008.pdf

[6] B’tselem, Effect on Palestinian Lands resulting from the Barrier’s Route around Zufin: www.btselem.org/download/200512_under_the_guise_of_security_eng.pdf

[7] Diakonia, Facts & Figures: www.diakonia.se/sa/node.asp?node=969

[8] Diakonia, Movement restrictions: www.diakonia.se/sa/node.asp?node=856

[9] United Nations OCHA/UNRWA, Jayyus Fact Sheet: www.ochaopt.org/documents/Jayyus_July_2008.pdf

[10] Checkpoint watch Falamya Gate, Jayyous, 20130427

Read Full Post »

Påsken är den mest dramatiska av de kristna högtiderna. Det är en berättelse om lidande, våld och mörker men också om motstånd, upprättelse och liv. För mig är det centrala i berättelsen om Jesus död och uppståndelse hoppet. Hoppet att våldet kan övervinnas och människor återupprättas. Att ljuset kan segra över mörkret.

I år trodde jag att påsken skulle inledas med en av de största segrarna för livet som vi kunnat se på 2000-talet. Jag trodde att FN på skärtorsdagen skulle enas om ett globalt bindande vapenhandelsavtal. Detta har varit en av Kristna Fredsrörelsens viktigaste frågor i snart 10 år. För samtidigt som varor som exempelvis bananer eller mobiltelefoner omfattas av särskilda globala regler för hur de får säljas, har stridsflygplan, automatvapen och pistoler egentligen kunnat säljas och köpas fritt. Detta samtidigt som tillgången på vapen är ett av de största hoten mot människors liv i dag. Varje minut dör en person i väpnat våld – och under samma minut tillverkas åtta nya vapen. Tortyr, folkfördrivningar och våldtäkter i krig sker också på grund av den gränslösa tillgången på vapen. Att begränsa den globala vapenhandeln handlar därför om att säkra människors rätt till liv. Det handlar om att välja livet före döden. Och det fanns ett starkt och entusiastiskt stöd för ett globalt vapenhandelsavtal, ett Arms Trade Treaty (ATT), och på skärtorsdagen fanns ett förslag. Tyvärr var det på många sätt för svagt för vad fredsrörelserna och det civila samhället anser behövs. Exempelvis står i förslaget att vapen inte får överföras till stater om det finns ”överhängande risk” att dessa vapen kan användas mot civila eller för att begå brott mot de mänskliga rättigheterna. Det är en alltför vag skrivning och riskerar att möjliggöra generösa tolkningar av vapenförsäljning till diktaturer eller länder i krig. Detta har vi ju sett hända i Sverige som på pappret har en mycket restriktiv lagstiftning när det gäller vapenexport, men i praktiken exporterar vapen till både länder i konflikt (Indien och Pakistan) och länder kända för kränkningar av mänskliga rättigheter (ex Saudiarabien). Även definitionerna av vapentyper är ett problem i förslaget, det baseras på vapen från tiden för kalla kriget och riskerar att inte innefatta dagens och framtidens moderna vapen.

Men inte ens ett ganska svagt avtal kunde alltså länderna enas om. I elfte timmen utnyttjade Syrien det faktum att avtalet ska antas med konsensusbeslut. Syrien hävdade att avtalet gör det möjligt att förse rebellstyrkor med vapen och ansåg därför att det var omöjligt att skriva på. Iran och Nordkorea följde efter och lade i praktiken in sina veton. Ett av de länder som allra mest kämpat för ett starkt avtal är Mexiko och i ett sista desperat försök att få igenom avtalet hänvisade man till att begreppet konsensus var otydligt definierat och att tre länder inte borde kunna stoppa ett avtal som övriga ville skriva under. All ära åt Mexiko som tappert ställde den fråga vi alla behöver ställa oss nu. Vems intressen ska styra den här världen? För genom att sätta vissa länder och vissa företags intressen högst, säljer vi vår mänsklighet. Och de som betalar är människor som lever i krig och fattigdom. Människor som trots stort mod, kraft och vilja, inte har en chans när världen fritt försett deras förtryckare med vapen.

Nu på tisdag, efter påskhelgen, samlas FN:s generalförsamling och troligen röstas då det senaste förslaget till avtal igenom. Det är inte så starkt som vi önskat och det kommer inte ha den politiska tyngd som ett konsensusbeslut ändå ger. Men det har inte skett förgäves. Allt det arbete som Kristna Fredsrörelsens lokalgrupper och medlemmar lagt ner, alla namn som samlats in, all den kraft som våra samarbetsorganisationer i Latinamerika och Afrika använt till att förmå världens länder att begränsa vapenhandeln – den har ändå gett resultat. Utan oss, utan det civila samhället, hade avtalet varit ännu svagare. Vi har synliggjort det väpnade våldet och vapenhandelns inhumana konsekvenser. Och vi kommer fortsätta även efter att avtalet är undertecknat. Fortsätta bevaka att det efterlevs, se till att kryphål inte används och generösa tolkningar görs. Vi kommer fortsätta arbeta för stoppad vapenhandel – och räddade liv.

Till Kristna Fredsrörelsens medlemmar och givare, aktiva lokalgruppsmedlemmar, församlingar för fred, folkhögskoleelever, ickevåldstränare, fredsobservatörer och fd fredsobservatörer och Salaams vänner ungdomar vill jag skicka en särskilt varm hälsning. För utan ert medlemskap, arbete, engagemang eller ekonomiska bidrag hade vi aldrig kunnat vara den aktör för fred som vi idag är. Jag önskar er en riktigt fin påskhelg, med vila och ljus men också med kraft att fortsätta vara med och förändra världen tillsammans med oss.

Sofia Walan
generalsekreterare
Kristna Fredsrörelsen

Read Full Post »

Dear world

108 länder för ett starkt Arms Trade Treaty (ATT). Så många var det som i måndags skrev på ett uttalande om ett starkt vapenhandelsavtal, under den diplomatiska FN-konferensens första dag i New York. Det inger hopp om att diplomater och civilsamhällets representanter efter elva dagarnas förhandling, på skärtorsdagen ska lämna New York med ett antaget vapenhandelsavtal som räddar liv.

Efter de misslyckade förhandlingarna i juli förra året är nu trycket stort på ländernas förhandlare att uppnå resultat och en gång för alla ro i land det Arms Trade Treaty som tagit form under nästan tio års förhandlingar. Och visst är det bråttom. Civilsamhällets koalition Control Arms, där Kristna Fredsrörelsen sedan länge arbetat aktivt för ett starkt ATT, beräknar att var 60 sekund dör en människa av väpnat våld. Svindlande.

Ett juridiskt bindande internationellt avtal för vapenhandeln kan rädda många liv och är ett viktigt verktyg för att öka den mänskliga säkerheten. Men avtalstexten som diskussionen nu utgår ifrån har stora brister, varav många riskerar att vara kvar och ytterligare nya kan uppstå under förhandlingarnas gång. Därför är det av största vikt att alla vi i civilsamhället återigen höjer rösterna och ligger på förhandlarna att inte nöja sig med det enklaste, ett halvdant avtal. Ett svagt avtal fullt av kryphål är värre än inget avtal alls, eftersom det riskerar att legalisera en vapenhandel som bryter mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt.

Det finns många modiga och progressiva stater som står upp för ett robust ATT. För oss i civilsamhället är det väldigt viktigt att lyfta fram deras arbete och att stödja dem att inte ge upp! I måndags diskuterades vilka vapen som avtalet ska omfatta, vilket självklart är oerhört grundläggande. Ammunition riskerar att inte fullt omfattas av avtalet. Men många stater kämpar för att få med ammunitionen. Ghana talade å 69 länders vägnar om deras beslutsamhet att avtalet ska omfatta det som faktiskt dödar. Ghana lyfte fram att om avtalet skulle inkludera vapen men inte ammunition vore det som att ha en fotbollsspelare utan boll!

Den internationella vapenhandeln är under en mycket oroande utveckling. Sipri rapporterar att världen under den senaste femårsperioden ökat vapenhandeln med 17 procent jämfört med 2003-2007. Allra mest ökar kapprustningen i Asien, där samtliga fem av de största vapenimportörerna mellan 2008-2012 återfinns. För att rädda liv och verka för fred behövs mod och beslutsamhet av världens stater denna vecka. FN:s nyligen avslutade årliga kvinnokommission kan där inge inspiration. Efter tuffa förhandlingar enades förra veckan 131 stater om en deklaration för att stoppa våldet mot kvinnor . Hjälten den gången var Egyptens 76-åriga chefsförhandlare Mervat Tallawy. Så vapenhandelsförhandlare, upp till kamp om att bli ATT-hjälte!

Sanna Svensson, Kristna Fredsrörelsen

Vill du också se en mer reglerad vapenhandel? Kristna Fredsrörelsen behöver dig! Bli medlem och ge en gåva till Kristna Fredsrörelsen på bg 900-03 16 för att stötta vårt arbete.

Read Full Post »

Older Posts »